Princip 17

80 miljoner människor i Europa lever med funktionshinder och många är offer för diskriminering. För dessa människor bör EU utgöra en förstärkt källa frihet och möjligheter. Människor med funktionsnedsättning står inför en allvarlig situation på den europeiska arbetsmarknaden med en sysselsättningsgrad på 48.1% jämfört med 73.9% för den allmänna befolkningen. Kvinnor och ungdomar med funktionsnedsättning ställs inför ännu lägre sysselsättningsgrader. Dessa siffror ger dock ingen inblick i sysselsättningens kvalitet. EU bör avsätta medel, särskilt ESF +, för att öka de resurser som medlemsstaterna tilldelar för lika möjligheter, införande av infrastruktur och aktiveringsåtgärder. Lagstiftningsskyddet och främjandet av funktionshindrade på arbetsmarknaden, både när det gäller tillgång till anställning och för att behålla jobbet, kommer att bedömas och övervakas i alla medlemsstater för att fylla kryphålen.

Åtgärder som syftar till att skapa konvergens uppåt i levnads- och arbetsförhållanden

1. Övervaka sysselsättningsgraden för personer med funktionsnedsättning i samband med investeringar för aktiv inkludering, tillhandahållande av möjliggörande tjänster, fattigdom och utestängning.
2. Övervaka effektiviteten i befintliga rättsliga ramar inom medlemsstaterna som syftar till att integrera personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden och förutse en EU-rättslig ram.

Princip 18

Hälso- och sjukvårdspersonal i hela Europa arbetar hårt för att behandla och stoppa spridningen av COVID-19-viruset. I många fall försvåras deras uppgift på grund av personalbrist, otillräckliga faciliteter och brist på personlig skyddsutrustning och testutrustning. De europeiska styrande organen och de nationella regeringarna bör vidta omedelbara åtgärder för att säkerställa att hälso- och sjukvården får välbehövlig akutfinansiering och för att öka personalnivån på kort sikt. Den europeiska terminen behandlar hållbarhet och tillgänglighet till hälsovårdstjänster. Åtstramningsåtgärder har minskat omfattningen av offentliga tjänster drastiskt och deras tillgänglighet. I början av 2019-terminen uppgav ETUC att sjukvården och långtidsvården var en källa till stor oro och lidande för en växande andel av EU: s befolkning och kräver omedelbara åtgärder. Mer än 15 medlemsstater uppvisar mycket dåliga resultat inom vården. Täckning och tillgång till långtidsvård är otillräcklig i flera medlemsstater. Informell vård dominerar sektorn, till nackdel för tjänster och kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Även om offentliga strukturer ofta saknas är privata alternativ extremt dyra, oåtkomliga och leder ofta till försämrade tjänster såväl som arbetsförhållanden inom hälso- och sjukvården. Inga betydande investeringar övervägdes under den senaste terminscykeln. På medellång och lång sikt är ökade offentliga utgifter för hälsa och ökade investeringar i folkhälsa avgörande, inte bara för att vända år av underutnyttjande i många länder utan också för att säkerställa att hälso- och sjukvårdspersonal och anläggningar klarar framtida krav. Europa hade ett underskott på cirka en miljon hälsoarbetare redan innan COVID-19-utbrottet. Regeringarna måste radikalt ändra sin inställning till folkhälsa och offentliga tjänster: kortvariga kontrakt och osäkra jobb inom hälsosektorn räcker inte för att ta itu med sådana nödsituationer.

Tillgång till hälso- och sjukvård och långtidsvård är en nödsituation i EU. EU-terminscykeln främjade "rationalisering" och "kostnadseffektivitet", vilket antyder en sammanställning av strukturer, en förändring av redan avsatta resurser, sjukhusvård, men nästan aldrig offentliga investeringar i nödvändig personal och tjänster. I många medlemsstater ökar utgifterna för hälsa. SGP: s regler har utvidgat tillämpningsområdet för privatmarknad som tillhandahåller hälsovårdstjänster och försäkringar till människor. Detta minskar tillgången till vårdtjänster, vilket är en av de främsta orsakerna till missnöje bland befolkningen.

Vårdsektorn är avgörande för att säkerställa en anständig levnadsstandard för äldre. Det är nödvändigt att förbättra sektorns attraktivitet för att höja kvaliteten på det arbete och de tjänster som tillhandahålls. Det finns en hög förekomst av migranter, odeklarerade och papperslösa arbetare i sektorn, särskilt kvinnliga migranter. Det är viktigt att eliminera alla sårbarhetsområden för människor som arbetar i denna sektor och ge arbetstagarna möjlighet att förbättra sina färdigheter och arbetsförhållanden för deras egen fördel såväl som för användarna.

EU bör verka för en rättighetsbaserad strategi och offentliga investeringar i universella, solidaritetsbaserade och könsresponsiva sociala skyddssystem på internationell, europeisk och nationell nivå. Det bör också sträva efter uppåtgående konvergensmål och finansieringstilldelning inom barn-, hälso-, äldre-, långtids-, funktionshinder- och beroendevård för att garantera universell täckning och vård av hög kvalitet.

För att möta de nuvarande och framtida behoven hos en åldrande befolkning, större utgifter för allmänt tillgänglig, prisvärd och goda offentliga tjänster för hälsa och långtidsvård måste genomföras och ses som en investering. Förebyggande vård måste förbättras genom ordentlig politik och finansiering. Yrkesutveckling, utbildning, utbildning och karriärigenkänning är avgörande för att förbättra vårdens kvalitet och täckning och ge kvalitetsjobb. Balanser mellan arbetsliv och privatliv bör stödja arbetstagare med vårdansvar. EU bör införa en EU Right2Care med nationella handlingsplaner.

Åtgärder som syftar till att skapa konvergens uppåt i levnads- och arbetsförhållanden

1. EU: s Right2Care-program, bakom nationella handlingsplaner under den europeiska terminen, baserat på transparenta och ambitiösa mål
2. Övervakningskapacitet, funktion och inverkan av yrkesmässig välfärd (i nationella system och kollektivförhandlingarnas roll).
3. EU-initiativ för att stärka motståndskraften i offentligt finansierade, universella och tillgängliga sjukvårdssystem.

Princip 19

Liberalisering och privatisering av offentliga tjänster, inklusive en överdriven och icke-ansvarsskyldig användning av offentlig-privata partnerskap (därmed sätta vinst över människors intressen) beröva samhället och de flesta av befolkningen viktiga verktyg för att tillgodose deras behov. Ouppfyllda behov, brist på överkomliga offentliga strukturer och alltför dyra privata bestämmelser finns i viktiga sektorer som påverkar européernas livskvalitet, såsom hälsa och vård, utbildning, barnomsorg och bostäder.

Offentliga tjänster - allt från hälso-, barn- och äldrevård, utbildning och sysselsättning, transport, vatten, avfall, energi, sociala bostäder, informations- och socialtjänster till rättssystem samt infrastruktur som helhet - utgör ryggraden i europeisk tillhandahållande av tjänster och gemensamma varor till medborgare och invånare. Högkvalitativa och tillgängliga offentliga tjänster och tillhandahållande av gemensamma varor är en grundläggande rättighet. De är väsentliga för att bekämpa ojämlikhet och social utslagning, för att garantera lika behandling och för att ta itu med de sociala, ekonomiska demografiska och miljömässiga utmaningar som Europa står inför.

Sociala bostäder och anständiga bostäder för alla hushåll är en pelare i många sociala modeller i hela Europa. I detta avseende och i samband med bara övergångar och införandet av UN2030-agendan bör det läggas större vikt vid att bekämpa hushållens energifattigdom.

Medlemsstaterna skulle kunna vidta åtgärder (även under terminen) för att ingripa mer aktivt för att kontrollera och utforma programmet privat bostadsmarknadt.ex. genom bygglov, hyreskontroller, skatt på andra fastigheter etc. och för att förhindra spekulation.

I allmänhet bör principerna 19 och 20 tolkas som en bro mellan UN2030-agendan och EPSR för att förhindra fattigdom, förvisa hunger och deprivation, främja god hälsa, säkerställa lika möjligheter och hållbara städer och jordbruk. Den mänskliga rätten till vatten och sanitet, som erkänns av FN i de sociala utvecklingsmålen, måste stödjas av konkreta förslag för att vara tillgänglig för alla.

Lokala arbetstagare, mobila arbetstagare och migrerande arbetstagare, oavsett deras invandringsstatus eller nationalitet, måste ha samma rättigheter och bör dra nytta av lika behandling, kvalitetsjobb och anständiga arbetsförhållanden, medan alla ska ha lika rätt till adekvat, säkert och prisvärt boende och socialt skydd.

Några prioriteringar som också kan främjas genom ett närmare samarbete mellan medlemsstaterna och vid behov leda till EU-lagstiftning:

• Främja samhällsomfattande samhällstjänster som offentliga tjänster, organiserade kollektivt på grundval av principer för allmännyttiga tjänster och underbyggda av tydliga rättsliga ramar.
• Kämpa mot budgetnedskärningar i socialtjänster och för adekvat finansiering och personal för sociala tjänster. Stöd tillträde till utbildning och kvalifikationer, högre nivåer av professionalisering, representation och försvar av arbetstagarnas rättigheter av fackföreningar. och utveckla effektiva rekryterings- och retentionspolicyer på alla nivåer.
• Fortsätt professionaliseringen av dessa jobb för bättre kollektiva garantier. Öka kollektivförhandlingstäckningen.
• Förbättra arbetsförhållandena inom vården för människor, särskilt fylla klyftorna mellan invandrare och lokala arbetstagare.
• Förespråka utveckling, genomförande och övervakning av standarder för kvaliteten på tjänster och jobb, och bygger på EU: s frivilliga kvalitetsram för sociala tjänster av allmänt intresse (SSGI), som erkänner behovet av tjänster och sysselsättning av hög kvalitet.

Åtgärder som syftar till att skapa konvergens uppåt i levnads- och arbetsförhållanden

1. Se även handlingsplanen mot fattigdom. Det kan innehålla mål för offentliga investeringar i sociala bostäder.
2. Utveckla riktmärken för statliga utgifter inom stabilitets- och tillväxtpakten för att säkerställa nödvändig finansiering för universella, överkomliga och högkvalitativa offentliga tjänster (t.ex. genom den "gyllene regeln").
3. Tillgång till anständiga bostäder måste säkerställas.
4. Stöd initiativ för att integrera public service-element och grundläggande rättigheter i relevanta EU-sektorsinitiativ.

Princip 20

Liberalisering och privatisering av offentliga tjänster, inklusive en överdriven och icke-ansvarsskyldig användning av offentlig-privata partnerskap (därmed sätta vinst över människors intressen) beröva samhället och de flesta av befolkningen viktiga verktyg för att tillgodose deras behov. Ouppfyllda behov, brist på överkomliga offentliga strukturer och alltför dyra privata bestämmelser finns i viktiga sektorer som påverkar européernas livskvalitet, såsom hälsa och vård, utbildning, barnomsorg och bostäder.

Offentliga tjänster - allt från hälso-, barn- och äldrevård, utbildning och sysselsättning, transport, vatten, avfall, energi, sociala bostäder, informations- och socialtjänster till rättssystem samt infrastruktur som helhet - utgör ryggraden i europeisk tillhandahållande av tjänster och gemensamma varor till medborgare och invånare. Högkvalitativa och tillgängliga offentliga tjänster och tillhandahållande av gemensamma varor är en grundläggande rättighet. De är väsentliga för att bekämpa ojämlikhet och social utslagning, för att garantera lika behandling och för att ta itu med de sociala, ekonomiska demografiska och miljömässiga utmaningar som Europa står inför.

Sociala bostäder och anständiga bostäder för alla hushåll är en pelare i många sociala modeller i hela Europa. I detta avseende och i samband med bara övergångar och införandet av UN2030-agendan bör det läggas större vikt vid att bekämpa hushållens energifattigdom.

Medlemsstaterna skulle kunna vidta åtgärder (även under terminen) för att ingripa mer aktivt för att kontrollera och utforma programmet privat bostadsmarknadt.ex. genom bygglov, hyreskontroller, skatt på andra fastigheter etc. och för att förhindra spekulation.

I allmänhet bör principerna 19 och 20 tolkas som en bro mellan UN2030-agendan och EPSR för att förhindra fattigdom, förvisa hunger och deprivation, främja god hälsa, säkerställa lika möjligheter och hållbara städer och jordbruk. Den mänskliga rätten till vatten och sanitet, som erkänns av FN i de sociala utvecklingsmålen, måste stödjas av konkreta förslag för att vara tillgänglig för alla.

Lokala arbetstagare, mobila arbetstagare och migrerande arbetstagare, oavsett deras invandringsstatus eller nationalitet, måste ha samma rättigheter och bör dra nytta av lika behandling, kvalitetsjobb och anständiga arbetsförhållanden, medan alla ska ha lika rätt till adekvat, säkert och prisvärt boende och socialt skydd.

Några prioriteringar som också kan främjas genom ett närmare samarbete mellan medlemsstaterna och vid behov leda till EU-lagstiftning:

• Främja samhällsomfattande samhällstjänster som offentliga tjänster, organiserade kollektivt på grundval av principer för allmännyttiga tjänster och underbyggda av tydliga rättsliga ramar.
• Kämpa mot budgetnedskärningar i socialtjänster och för adekvat finansiering och personal för sociala tjänster. Stöd tillträde till utbildning och kvalifikationer, högre nivåer av professionalisering, representation och försvar av arbetstagarnas rättigheter av fackföreningar. och utveckla effektiva rekryterings- och retentionspolicyer på alla nivåer.
• Fortsätt professionaliseringen av dessa jobb för bättre kollektiva garantier. Öka kollektivförhandlingstäckningen.
• Förbättra arbetsförhållandena inom vården för människor, särskilt fylla klyftorna mellan invandrare och lokala arbetstagare.
• Förespråka utveckling, genomförande och övervakning av standarder för kvaliteten på tjänster och jobb, och bygger på EU: s frivilliga kvalitetsram för sociala tjänster av allmänt intresse (SSGI), som erkänner behovet av tjänster och sysselsättning av hög kvalitet.

Åtgärder som syftar till att skapa konvergens uppåt i levnads- och arbetsförhållanden

1. Se även handlingsplanen mot fattigdom. Det kan innehålla mål för offentliga investeringar i sociala bostäder.
2. Utveckla riktmärken för statliga utgifter inom stabilitets- och tillväxtpakten för att säkerställa nödvändig finansiering för universella, överkomliga och högkvalitativa offentliga tjänster (t.ex. genom den "gyllene regeln").
3. Tillgång till anständiga bostäder måste säkerställas.
4. Stöd initiativ för att integrera public service-element och grundläggande rättigheter i relevanta EU-sektorsinitiativ.