Princip 11

Majoriteten av medlemsstaterna underpresterade under EU2020 och Barcelonamål. Offentliga investeringar inom detta område minskar istället för att öka. Fattigdom bland barn och möjligheter för barn är starkt beroende av inkomst och sociala tillgångar i det hushåll de växer upp i. Det är också viktigt att säkerställa tillgång till högkvalitativ och tillgänglig barnomsorg tillsammans med tillgång till utbildning av hög kvalitet, fritidsanläggningar och vård i för att låta barn till fullo utveckla sin personlighet och talanger och även arbetstagare, särskilt kvinnor, att kunna delta fullt ut på arbetsmarknaden och i den långsiktiga ökade jämställdheten i samhället.

Barngaranti bör omfatta alla barn utan undantag och bör omfatta fri tillgång till utbildning, barnomsorg, utbildning, fritid, hälsovård, boende och näring av hög kvalitet. EU bör stärka allmänhetens och kvaliteten på offentliga tjänster, vilket också gynnar utsatta barn och deras familjer. Barngarantin bör vara ett sätt att uppnå en fullständig tillämpning av UNCRC, universalitet är en nyckelprincip. Barcelonamålen bör uppdateras och främjas.

När det gäller barnomsorg måste dessa vara tillgängliga (geografiskt och för barn med funktionsnedsättning), prisvärda och av hög kvalitet.

Åtgärder som syftar till att skapa konvergens uppåt i levnads- och arbetsförhållanden

1. Handlingsplan mot fattigdom med särskilt fokus på: i) Säkerställa tillgängliga, kostnadsfria och kvalitativa offentliga tjänster, inklusive sociala tjänster och barnomsorgsanläggningar. (ii) Tillgång till kvalitetsutbildning för alla barn. (iii) Att ta itu med hushållens fattigdom
2. Uppfyll arbetsmarknadsparternas krav på offentliga investeringar i vårdinrättningar för barn och kollektivförhandlingsmöjligheter för att tillgodose de specifika behoven hos arbetande föräldrar.

Princip 12

Konsekvensbedömningen av förslaget till Rekommendation om tillgång till socialt skydd beskriver lämpligt utmaningarna bakom princip 12. ETUC gjorde ett argument för socialt skydd under EU-terminen 2019 och gav bevis för EU: s partiska strategi, som tar hållbarhet i nationella system som det viktigaste och ofta enda politiska målet för landsspecifika rekommendationer.

Om fyra år bör en konsekvensbedömning dra slutsatser om huruvida en rekommendation är lämpligt verktyg för att uppnå detta mål eller om ett direktiv skulle vara mer lämpligt.

Tillgången till socialt skydd är starkt korrelerad med sysselsättningskvaliteten. Det är därför som denna princip måste överensstämma med princip 5. När det gäller socialt skydd bör följande punkter övervakas:

• täckning och tillräcklighet för sociala förmåner oavsett anställningsform;
• garanti för effektivt minimiskydd för alla;
• balansera avvägningen mellan funktionerna i sysselsättningsflexibiliteten och tillgången, varaktigheten och nivån på sociala skyddsvinster;
• arbetskraftens sysselsättningsnivåer;
• fastställa adekvata förmåner (särskilt för pensioner);
• förbättra arbetstagarnas tillgång till utbildning;
• effektiva balansinstrument mellan arbete och privatliv;
• säkerställa tillgång till vård och förhindra skador på jobbet.
• luckor på grund av yrkeskarriärer, vid långa perioder av arbetslöshet, särskilt luckor som är könsbaserade eller åldersbaserade, eller som härrör från osäkra anställningsformer.

Övriga element kan undersökas genom social dialog, såsom framtidens arbete, inklusive skydd mot orättvisa uppsägningar, rätten till heltidsanställning och arbetstidssuveränitet.

Åtgärder som syftar till att skapa konvergens uppåt i levnads- och arbetsförhållanden

1. Resultattavla för socialt skydd - Konvergens uppåt med mål som en del av kvalitetsjobbsprogrammet.

Princip 13

Stabilitets- och tillväxtpakten (SGP) tenderar att minska tillräckligheten och täckningen av arbetslöshetsförmåner till förmån för en balansering av offentliga budgetar, men till nackdel för arbetarnas skydd. Arbetslöshetsförmånerna har ändå minskat (ersättningsgraden, eller förmånernas varaktighet, stödmottagarens skyldigheter som inte är kopplade till deltagande i ALMP, etc.). Målet att anpassa det i större utsträckning till den aktiva arbetsmarknadspolitiken är fortfarande giltigt för några få länder. Det är beroende av nationella modeller och EU harmoniserar inte genomförandet av aktiveringsåtgärder. Konsekvenserna av detta kan ses i nationalräkenskaperna och fattigdomsgraden som en del av benchmarkingprocessen inom EU: s termin.

Ett EU-initiativ om fri rörlighet för arbetstagare och överförbarhet av rättigheter vid övergångar på arbetsmarknaden kan utlösa konvergens inom arbetstagarnas rättigheter till adekvata arbetslöshetsförmåner och / eller aktiveringsåtgärder för övergång från arbetslöshet till anställning eller från tillfälliga till vanliga anställningsavtal .

Europeiska kommissionen arbetar med ett förslag till ett europeiskt återförsäkringssystem för arbetslöshetsförmåner. Det kommer troligen att bli tänkt som ett instrument för finanspolitisk stabilitet snarare än ett arbetsmarknadsinstrument, med den oönskade konsekvensen att hållbarhet kommer att vara mer relevant än tillräcklig prestanda. Återförsäkringssystemet bör inte störa de nationella systemens regler och praxis eller fungera som ett nytt instrument för disciplinering av medlemsstaterna och / eller harmonisering av nationella system för arbetslöshetsförsäkring. Ett europeiskt återförsäkringssystem för arbetslöshet kan bidra till att säkerställa en grundläggande standard för stöd under arbetslöshetscykler. Idén att inrätta EURS diskuterades redan före Covid-19-utbrottet, men de ekonomiska och sociala konsekvenserna av pandemin gör diskussionen om ett sådant instrument desto mer nödvändigt. Det måste klargöras att SURE inte ersätter behovet av en diskussion om ett mer permanent system.

När det gäller benchmarking inom den europeiska terminen skulle mer tonvikt kunna läggas på unga arbetare som särskilt drabbas av osäkerhet i början av karriärvägen och som ibland straffas ännu mer inom det nuvarande nationella arbetslöshetsförmånssystemet eller till och med ignoreras. Detsamma kan gälla arbetstagare mellan 52 och 67. Frågan om påföljder verkar också relevant med tanke på de strukturreformer som sprider sig över hela Europa för att minska arbetssökandens tillgång till arbetslöshetsersättningssystem eller för att skapa mer osäkerhet bland arbetssökande genom priset på åtstramning . Dessutom bör den växande tendensen, i vissa medlemsstater, att göra arbetssökande "osynlig" för att tjäna kortsiktiga politiska vinster - från och med unga NEETs - också tas upp.

Åtgärder som syftar till att skapa konvergens uppåt i levnads- och arbetsförhållanden

1. Benchmarking-system för indikatorer: långtidsarbetslöshet och offentliga utgifter för ALMP.
2. Den europeiska sysselsättningsstrategin och det europeiska nätverket för offentliga arbetsförmedlingar bör utvecklas vidare.
3. Utveckling av indikatorer och riktmärken som driver konvergens uppåt i prestanda för arbetslöshetsersättningssystem, för att stödja upprättandet av minimistandarder och skydda funktioner för nationella system.

Princip 14

EU uppvisar endast förbättringar för att bekämpa absolut fattigdom (materiell brist). Ansträngningar görs dock inte för att hålla människor utanför fattigdom eller social utestängning: fattigdom i arbetet ökar. Majoriteten av system med minimiinkomster i EU är långt ifrån tillräckligt med täckning, varaktighet och tillräcklighet för förmånerna. Detta resulterar i växande sociala splittringar och arbetsstörningar och ekonomiska störningar.

ETUC tror på det Europeiska medborgare bör också ha rätt att få en garanterad minimiinkomst i alla åldrar. Detta kan uppnås genom en kombination av verktyg för socialt skydd och offentliga investeringar i utbildning för arbetslösa med offentliga arbetsförmedlingar och aktiveringspolitiken som hjälper varje enskild person i EU som riskerar fattigdom eller social utslagning. EU: s normer för en lägsta inkomst kan inte ses som ett avskräckande arbete.

System med minimiinkomster måste garantera tillräckliga inkomster för att tillgodose de grundläggande behoven hos människor och deras anhöriga och vara mycket inkluderande och tillgängliga; För dem som kan arbeta måste de kombineras med en rad tjänster och inbäddas i ett bredare EU- och nationellt politiskt svar på aktiv inkludering. De nyligen antagna slutsatserna från rådet om system med minimiinkomster ger EU möjlighet att stärka EU: s ramverk för att bekämpa fattigdom och social utslagning.  Ett lagstiftningsförslag på detta område bör säkerställa motsvarande prestanda för nationella system utan att ändra deras egenskaper, förutsatt att systemet säkerställer resultat som är anpassade till europeiska standarder. ETUC kräver att ett bindande initiativ som ett europeiskt ramdirektivet fastställer gemensamma principer, definitioner och minimistandarder för att bevilja denna rättighet i hela EU. I många länder är fackföreningar viktiga aktörer i ledningen av socialförsäkringsorgan, ofta med gemensamma organ, och genom kollektivt förhandlade verktyg för social integration och skydd av utsatta kategorier. Detta är en tillgång som alla EU-initiativ bör bygga på och accentuera och inte hota med oönskade harmoniserande rättsliga ramar.

Åtgärder som syftar till att skapa konvergens uppåt i levnads- och arbetsförhållanden

1. Skapa förbindelser med SDG 1 och handlingsplan mot fattigdom enligt princip 11.
2. Utarbeta en ram för social dialog för arbetsmarknadens parter och regeringar för att bedöma täckning, tillräcklighet och effektivitet för minimiavgiftssystem i kombination med sociala förmåner och aktiveringspolicyer.

Princip 15

Behovet hos en åldrande befolkning bör förstås bättre och lösningar finns för att säkerställa stöd till äldre människor, adekvata pensioner, god hälsa och social vård och skyddsnät. Omfattande sociala skyddssystem kan inte byggas genom lagstiftning ensam. De behöver ekonomiska resurser och ett åtagande från medlemsstaterna att ställa nödvändiga medel för att gå vidare i genomförandet av EPSR. Inom detta sammanhang är EU: s roll avgörande för att säkerställa att människor når slutet av sin yrkeskarriär med god hälsa och med tillräckliga resurser - främst garanterade av starka lagstadgade pensionssystem - för att få en värdig pension. Arbetstagare som är anställda i svåra aktiviteter behöver särskilda regler inom det breda området för pensionssystem för att säkerställa god hälsa vid pension och tillräcklig inkomst vid pensionsåldern.

Under EU-terminen behandlas pensionerna fortfarande som rent finanspolitiska hållbarhetsfrågor snarare än sociala krav kopplade till demografiska utmaningar. Täckning, kvalitet och tillgång har drabbats av nedskärningar av offentliga utgifter, avveckling av kollektiv riskdelning och marknadsföring ofta föreskrivs av landsspecifika rekommendationer (CSR).

Tillräckligheten av sociala förmåner måste säkerställas genom lagstadgade offentliga och kollektiva system för alla arbetstagare och egenföretagare. Skattemål bör vara förenliga med anständiga levnadsvillkor för äldre. Rådets rekommendation om tillgång till socialt skydd bör stödjas och genomföras. Framstegen bör övervakas för arbetstagare och egenföretagare. En rad indikatorer bör införas inom ramen för ett närmare samarbete mellan medlemsstaterna för att hitta alternativ för att höja pensionsåldern och för att göra långa karriärer användbara. Ansträngningar bör göras för att skapa fler och bättre arbetstillfällen i alla åldrar, stärka pensioner i första pelaren, säkerställa universell täckning och tillräcklighet i alla medlemsstater och stödja samordning på europeisk och nationell nivå för utveckling av tjänstepensioner baserade på kollektivavtal och som ett frivilligt tillägg till ett starkare offentligt pensionssystem.

Åtgärder som syftar till att skapa konvergens uppåt i levnads- och arbetsförhållanden

1. Inför en "adekvat" -indikator som fastställer budgetmål på medellång sikt för medlemsstaterna och övervakar livskvaliteten för åldersmänniskor.
2. Länka finanspolitisk hållbarhet och pensionernas tillräcklighet med arbetsmarknadsprestanda, sysselsättningsberoende, arbetskvalitet och ersättning, rättvisa avgiftsskyldighet mellan arbetsgivare och arbetstagare, lön mellan könen och pensionsklyftan.
3. Övervakning av bevis avseende demografiska, migrations- och pensionstrender för olika kategorier av arbetstagare, inklusive de som utför svåra jobb.
4. Handlingsprogram mot fattigdom enligt princip 11.

Princip 16

Hälso- och sjukvårdspersonal i hela Europa arbetar hårt för att behandla och stoppa spridningen av COVID-19-viruset. I många fall försvåras deras uppgift på grund av personalbrist, otillräckliga faciliteter och brist på personlig skyddsutrustning och testutrustning. De europeiska styrande organen och de nationella regeringarna bör vidta omedelbara åtgärder för att säkerställa att hälso- och sjukvården får välbehövlig akutfinansiering och för att öka personalnivån på kort sikt. Den europeiska terminen behandlar hållbarhet och tillgänglighet till hälsovårdstjänster. Åtstramningsåtgärder har minskat omfattningen av offentliga tjänster drastiskt och deras tillgänglighet. I början av 2019-terminen uppgav ETUC att sjukvården och långtidsvården var en källa till stor oro och lidande för en växande andel av EU: s befolkning och kräver omedelbara åtgärder. Mer än 15 medlemsstater uppvisar mycket dåliga resultat inom vården. Täckning och tillgång till långtidsvård är otillräcklig i flera medlemsstater. Informell vård dominerar sektorn, till nackdel för tjänster och kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Även om offentliga strukturer ofta saknas är privata alternativ extremt dyra, oåtkomliga och leder ofta till försämrade tjänster såväl som arbetsförhållanden inom hälso- och sjukvården. Inga betydande investeringar övervägdes under den senaste terminscykeln. På medellång och lång sikt är ökade offentliga utgifter för hälsa och ökade investeringar i folkhälsa avgörande, inte bara för att vända år av underutnyttjande i många länder utan också för att säkerställa att hälso- och sjukvårdspersonal och anläggningar klarar framtida krav. Europa hade ett underskott på cirka en miljon hälsoarbetare redan innan COVID-19-utbrottet. Regeringarna måste radikalt ändra sin inställning till folkhälsa och offentliga tjänster: kortvariga kontrakt och osäkra jobb inom hälsosektorn räcker inte för att ta itu med sådana nödsituationer.

Tillgång till hälso- och sjukvård och långtidsvård är en nödsituation i EU. EU-terminscykeln främjade "rationalisering" och "kostnadseffektivitet", vilket antyder en sammanställning av strukturer, en förändring av redan avsatta resurser, sjukhusvård, men nästan aldrig offentliga investeringar i nödvändig personal och tjänster. I många medlemsstater ökar utgifterna för hälsa. SGP: s regler har utvidgat tillämpningsområdet för privatmarknad som tillhandahåller hälsovårdstjänster och försäkringar till människor. Detta minskar tillgången till vårdtjänster, vilket är en av de främsta orsakerna till missnöje bland befolkningen.

Vårdsektorn är avgörande för att säkerställa en anständig levnadsstandard för äldre. Det är nödvändigt att förbättra sektorns attraktivitet för att höja kvaliteten på det arbete och de tjänster som tillhandahålls. Det finns en hög förekomst av migranter, odeklarerade och papperslösa arbetare i sektorn, särskilt kvinnliga migranter. Det är viktigt att eliminera alla sårbarhetsområden för människor som arbetar i denna sektor och ge arbetstagarna möjlighet att förbättra sina färdigheter och arbetsförhållanden för deras egen fördel såväl som för användarna.

EU bör verka för en rättighetsbaserad strategi och offentliga investeringar i universella, solidaritetsbaserade och könsresponsiva sociala skyddssystem på internationell, europeisk och nationell nivå. Det bör också sträva efter uppåtgående konvergensmål och finansieringstilldelning inom barn-, hälso-, äldre-, långtids-, funktionshinder- och beroendevård för att garantera universell täckning och vård av hög kvalitet.

För att möta de nuvarande och framtida behoven hos en åldrande befolkning, större utgifter för allmänt tillgänglig, prisvärd och goda offentliga tjänster för hälsa och långtidsvård måste genomföras och ses som en investering. Förebyggande vård måste förbättras genom ordentlig politik och finansiering. Yrkesutveckling, utbildning, utbildning och karriärigenkänning är avgörande för att förbättra vårdens kvalitet och täckning och ge kvalitetsjobb. Balanser mellan arbetsliv och privatliv bör stödja arbetstagare med vårdansvar. EU bör införa en EU Right2Care med nationella handlingsplaner.

Åtgärder som syftar till att skapa konvergens uppåt i levnads- och arbetsförhållanden

1. EU: s Right2Care-program, bakom nationella handlingsplaner under den europeiska terminen, baserat på transparenta och ambitiösa mål
2. Övervakningskapacitet, funktion och inverkan av yrkesmässig välfärd (i nationella system och kollektivförhandlingarnas roll).
3. EU-initiativ för att stärka motståndskraften i offentligt finansierade, universella och tillgängliga sjukvårdssystem.