Princip 18

Hälso- och sjukvårdspersonal i hela Europa arbetar hårt för att behandla och stoppa spridningen av COVID-19-viruset. I många fall försvåras deras uppgift på grund av personalbrist, otillräckliga faciliteter och brist på personlig skyddsutrustning och testutrustning. De europeiska styrande organen och de nationella regeringarna bör vidta omedelbara åtgärder för att säkerställa att hälso- och sjukvården får välbehövlig akutfinansiering och för att öka personalnivån på kort sikt. Den europeiska terminen behandlar hållbarhet och tillgänglighet till hälsovårdstjänster. Åtstramningsåtgärder har minskat omfattningen av offentliga tjänster drastiskt och deras tillgänglighet. I början av 2019-terminen uppgav ETUC att sjukvården och långtidsvården var en källa till stor oro och lidande för en växande andel av EU: s befolkning och kräver omedelbara åtgärder. Mer än 15 medlemsstater uppvisar mycket dåliga resultat inom vården. Täckning och tillgång till långtidsvård är otillräcklig i flera medlemsstater. Informell vård dominerar sektorn, till nackdel för tjänster och kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Även om offentliga strukturer ofta saknas är privata alternativ extremt dyra, oåtkomliga och leder ofta till försämrade tjänster såväl som arbetsförhållanden inom hälso- och sjukvården. Inga betydande investeringar övervägdes under den senaste terminscykeln. På medellång och lång sikt är ökade offentliga utgifter för hälsa och ökade investeringar i folkhälsa avgörande, inte bara för att vända år av underutnyttjande i många länder utan också för att säkerställa att hälso- och sjukvårdspersonal och anläggningar klarar framtida krav. Europa hade ett underskott på cirka en miljon hälsoarbetare redan innan COVID-19-utbrottet. Regeringarna måste radikalt ändra sin inställning till folkhälsa och offentliga tjänster: kortvariga kontrakt och osäkra jobb inom hälsosektorn räcker inte för att ta itu med sådana nödsituationer.

Tillgång till hälso- och sjukvård och långtidsvård är en nödsituation i EU. EU-terminscykeln främjade "rationalisering" och "kostnadseffektivitet", vilket antyder en sammanställning av strukturer, en förändring av redan avsatta resurser, sjukhusvård, men nästan aldrig offentliga investeringar i nödvändig personal och tjänster. I många medlemsstater ökar utgifterna för hälsa. SGP: s regler har utvidgat tillämpningsområdet för privatmarknad som tillhandahåller hälsovårdstjänster och försäkringar till människor. Detta minskar tillgången till vårdtjänster, vilket är en av de främsta orsakerna till missnöje bland befolkningen.

Vårdsektorn är avgörande för att säkerställa en anständig levnadsstandard för äldre. Det är nödvändigt att förbättra sektorns attraktivitet för att höja kvaliteten på det arbete och de tjänster som tillhandahålls. Det finns en hög förekomst av migranter, odeklarerade och papperslösa arbetare i sektorn, särskilt kvinnliga migranter. Det är viktigt att eliminera alla sårbarhetsområden för människor som arbetar i denna sektor och ge arbetstagarna möjlighet att förbättra sina färdigheter och arbetsförhållanden för deras egen fördel såväl som för användarna.

EU bör verka för en rättighetsbaserad strategi och offentliga investeringar i universella, solidaritetsbaserade och könsresponsiva sociala skyddssystem på internationell, europeisk och nationell nivå. Det bör också sträva efter uppåtgående konvergensmål och finansieringstilldelning inom barn-, hälso-, äldre-, långtids-, funktionshinder- och beroendevård för att garantera universell täckning och vård av hög kvalitet.

För att möta de nuvarande och framtida behoven hos en åldrande befolkning, större utgifter för allmänt tillgänglig, prisvärd och goda offentliga tjänster för hälsa och långtidsvård måste genomföras och ses som en investering. Förebyggande vård måste förbättras genom ordentlig politik och finansiering. Yrkesutveckling, utbildning, utbildning och karriärigenkänning är avgörande för att förbättra vårdens kvalitet och täckning och ge kvalitetsjobb. Balanser mellan arbetsliv och privatliv bör stödja arbetstagare med vårdansvar. EU bör införa en EU Right2Care med nationella handlingsplaner.

Åtgärder som syftar till att skapa konvergens uppåt i levnads- och arbetsförhållanden

1. EU: s Right2Care-program, bakom nationella handlingsplaner under den europeiska terminen, baserat på transparenta och ambitiösa mål
2. Övervakningskapacitet, funktion och inverkan av yrkesmässig välfärd (i nationella system och kollektivförhandlingarnas roll).
3. EU-initiativ för att stärka motståndskraften i offentligt finansierade, universella och tillgängliga sjukvårdssystem.