Princip 13

Stabilitets- och tillväxtpakten (SGP) tenderar att minska tillräckligheten och täckningen av arbetslöshetsförmåner till förmån för en balansering av offentliga budgetar, men till nackdel för arbetarnas skydd. Arbetslöshetsförmånerna har ändå minskat (ersättningsgraden, eller förmånernas varaktighet, stödmottagarens skyldigheter som inte är kopplade till deltagande i ALMP, etc.). Målet att anpassa det i större utsträckning till den aktiva arbetsmarknadspolitiken är fortfarande giltigt för några få länder. Det är beroende av nationella modeller och EU harmoniserar inte genomförandet av aktiveringsåtgärder. Konsekvenserna av detta kan ses i nationalräkenskaperna och fattigdomsgraden som en del av benchmarkingprocessen inom EU: s termin.

Ett EU-initiativ om fri rörlighet för arbetstagare och överförbarhet av rättigheter vid övergångar på arbetsmarknaden kan utlösa konvergens inom arbetstagarnas rättigheter till adekvata arbetslöshetsförmåner och / eller aktiveringsåtgärder för övergång från arbetslöshet till anställning eller från tillfälliga till vanliga anställningsavtal .

Europeiska kommissionen arbetar med ett förslag till ett europeiskt återförsäkringssystem för arbetslöshetsförmåner. Det kommer troligen att bli tänkt som ett instrument för finanspolitisk stabilitet snarare än ett arbetsmarknadsinstrument, med den oönskade konsekvensen att hållbarhet kommer att vara mer relevant än tillräcklig prestanda. Återförsäkringssystemet bör inte störa de nationella systemens regler och praxis eller fungera som ett nytt instrument för disciplinering av medlemsstaterna och / eller harmonisering av nationella system för arbetslöshetsförsäkring. Ett europeiskt återförsäkringssystem för arbetslöshet kan bidra till att säkerställa en grundläggande standard för stöd under arbetslöshetscykler. Idén att inrätta EURS diskuterades redan före Covid-19-utbrottet, men de ekonomiska och sociala konsekvenserna av pandemin gör diskussionen om ett sådant instrument desto mer nödvändigt. Det måste klargöras att SURE inte ersätter behovet av en diskussion om ett mer permanent system.

När det gäller benchmarking inom den europeiska terminen skulle mer tonvikt kunna läggas på unga arbetare som särskilt drabbas av osäkerhet i början av karriärvägen och som ibland straffas ännu mer inom det nuvarande nationella arbetslöshetsförmånssystemet eller till och med ignoreras. Detsamma kan gälla arbetstagare mellan 52 och 67. Frågan om påföljder verkar också relevant med tanke på de strukturreformer som sprider sig över hela Europa för att minska arbetssökandens tillgång till arbetslöshetsersättningssystem eller för att skapa mer osäkerhet bland arbetssökande genom priset på åtstramning . Dessutom bör den växande tendensen, i vissa medlemsstater, att göra arbetssökande "osynlig" för att tjäna kortsiktiga politiska vinster - från och med unga NEETs - också tas upp.

Åtgärder som syftar till att skapa konvergens uppåt i levnads- och arbetsförhållanden

1. Benchmarking-system för indikatorer: långtidsarbetslöshet och offentliga utgifter för ALMP.
2. Den europeiska sysselsättningsstrategin och det europeiska nätverket för offentliga arbetsförmedlingar bör utvecklas vidare.
3. Utveckling av indikatorer och riktmärken som driver konvergens uppåt i prestanda för arbetslöshetsersättningssystem, för att stödja upprättandet av minimistandarder och skydda funktioner för nationella system.