KAPITEL II (24 – 29)

RÄTTSLIGA ARBETSVILLKOR

Att ta itu med otryggt arbete måste erkännas som en prioritet. Avskaffa otryggt arbete genom att garantera lagliga rättigheter till tillsvidareanställning och heltidsarbete. Att förbjuda on-demand- och nolltimmarskontrakt och andra arrangemang och former av otryggt arbete, vilket gör tillsvidarekontrakt till standard, med hänsyn till arbetare som är anställda i nya arbetsformer och i den digitala ekonomin/plattformarna. Förhandlar om ett ambitiöst direktiv om kvalitativa praktikplatser för att minska social utslagning bland ungdomar. Säkerställa kvalitetsjobb och förbättra arbetsvillkoren är central för att komma till rätta med bristen på arbetskraft. Det bästa sättet att säkerställa jobbkvalitet och rättvisa arbetsvillkor är genom främja och stärka kollektiva förhandlingar, särskilt på sektoriell och tvärsektoriell nivå. En ökad täckning av kollektiva förhandlingar bör vara en prioritet i alla medlemsstater och bör föranleda beslutsamma åtgärder, bland annat genom ett ambitiöst införlivande av direktivet om adekvata minimilöner, med målsättningen 80 % täckning, och av direktivet om insyn i löner mellan könen.
Försvara och stärka fackliga och arbetares rättigheter, inklusive den universella rätten att organisera sig, facklig tillgång till arbetsplatser, rätten att förhandla kollektivt och rätten att strejka. Attacker mot fackföreningar måste förhindras: fackföreningsbrott måste vara straffbart som brott! Detta är nödvändigt för att försvara och stärka demokratin i Europa.
Att vidta effektiva EU-åtgärder för att skydda jobb och inkomster, inklusive pensioner, med avgörande åtgärder för att ta itu med den sociala dimensionen av levnadskostnadskrisen. Det är nyckeln till att främja löneökningar och stödja konvergens uppåt i inkomster och arbetsvillkor.
Presentera a Europeiska ramverk för att främja konvergens uppåt när det gäller löner och att se till att multinationella företag erkänner fackföreningar och förhandlar fram kollektivavtal med dem på nationell nivå i alla länder där de verkar och att definiera en väg mot lika lön för arbete av lika värde med avseende på löner som betalas ut till arbetare i olika länder.
Att uppnå klimatmålen genom en bara övergång. Införande av ett direktiv för rättvis omställning i arbetslivet genom att förutse och hantera förändringar, baserat på principerna om fackligt engagemang och kollektiva förhandlingar.
Öka arbetarnas kontroll över arbetstidsflexibiliteten och minska arbetstiden, samtidigt som full lön och kompenserande rekrytering bibehålls, inklusive arbetsarrangemang som säkerställer ett könsförvandlande tillvägagångssätt och för de som arbetar på ofrivilligt deltid att öka sina avtalade timmar.
Införande av en varningsmekanism som ger arbetsmarknadens parter möjlighet att rapportera när medlemsstaterna inte har levt upp till sina åtaganden när det gäller social dialog. En sådan varningsmekanism bör: (i) utvecklas i överenskommelse med branschöverskridande arbetsmarknadsparter på EU-nivå, (ii) tillhandahålla att de branschöverskridande arbetsmarknadsparterna på EU-nivå individuellt eller gemensamt kan lämna en varningsrapport för sina egna vägnar eller på på uppdrag av en nationell arbetsmarknadspartner, (iv) ange strukturen för att göra varningsrapporten om situationer där arbetsmarknadens parter inte på lämpligt sätt involveras på nationell nivå i förhållande till tydligt definierade socialpolitiska strukturer, (v) ange de åtgärder som kommissionen kan förväntas ta i uppföljning, (vi) Ange vilken typ av rapport som kommer att göras av kommissionen om de åtgärder som vidtagits och de förändringar som säkrats, (vi) möjliggöra regelbundna möten mellan EU:s branschövergripande arbetsmarknadsparter att diskutera framsteg.
Införande av ett krav på en konsekvensanalys av den sociala dialogen – som ett viktigt verktyg för att säkerställa respekten och främjandet av den sociala dialogen. EU:s lagstiftare bör åläggas att ange hur den sociala dialogen har främjats genom deras förslag – oavsett område (liknande testet för små och medelstora företag). Tillsynsnämnden bör se till att den tillämpas och rapportera om den som en del av konsekvensbedömningarna, och anger hur initiativet kommer att säkerställa att arbetsmarknadens parter involveras och att den sociala dialogen aktivt främjas och att fackföreningarnas befogenheter respekteras. En efterhandsutvärdering av befintliga förordningar och direktiv bör också göras för att identifiera och åtgärda eventuella restriktioner eller praxis som undergräver den sociala dialogen och kollektiva förhandlingar på alla nivåer.
EFS betonar det europeisk social dialog kräver fullständigt och direkt internt stöd från kommissionen, både politiskt, ekonomiskt och administrativt, för både branschövergripande och sektoriell social dialog. Kommissionens krav på fler avtal mellan arbetsmarknadens parter kräver ett tydligt politiskt engagemang, adekvata resurser och stöd från kommissionen för sektoriell och branschövergripande social dialog.
Säkerställa en effektiv reglering av AI på arbetsplatsen genom att införliva principen om "mänsklig kontroll" i EU-lagstiftningen. Detta inkluderar bland annat full respekt för arbetare och fackliga rättigheter, såväl som full delaktighet av fackföreningar och kollektiva förhandlingar i varje steg (design, implementering, omvärdering etc.) av ett AI-systems livscykel. för att stärka informationen, samrådet och deltagandet av fackföreningar och arbetstagarrepresentanter i genomförandet av dessa ansökningar på arbetsplatsen.
Förbinder sig att uppnå noll dödsfall på arbetsplatsen och på grund av arbetet. Förbättra och utöka EU:s arbetsmiljölagstiftning och andra europeiska initiativ för att uppnå detta mål. Förebygga psykosociala risker och trakasserier online och skam på jobbet genom ett europeiskt direktiv. Dessutom är det avgörande att anpassa den europeiska lagstiftningsramen för säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för att skydda arbetstagare från de framväxande riskerna i samband med klimatförändringar, såväl som motsvarande anpassnings- och begränsningsstrategier. Införande av EU-lagstiftning som fastställer temperaturgränser för arbete, utomhus och inomhus.
Utveckla initiativ för att säkerställa ett fullständigt upprätthållande av arbetarnas och fackliga rättigheter och förstärka arbets- och socialrättsinspektioner och klagomålsmekanismer.
Införande av en allmän EU-rättslig ram för underleverantörer för att begränsa längden på underleverantörskedjan och säkerställa solidariskt ansvar, vilket ger arbetstagare möjlighet att hävda sina rättigheter, söka upprättelse och hålla företagen ansvariga. Ta itu med konstgjorda gränsöverskridande arrangemang såsom missbrukande underleverantörer och brevlådeföretag.
Förbättra efterlevnaden av reglerna för arbetskraftsrörlighet av en mer effektiv europeisk arbetsmyndighet (ELA). I en trepartsanda bör ELA stärka sitt strategiska engagemang av arbetsmarknadens parter på alla nivåer, och säkerställa att sociala europeiska, sektoriella och nationella arbetsmarknadsparter är involverade i utarbetandet och genomförandet av myndighetens uppgifter och aktiviteter på ett strukturerat, systematiskt och snabbt sätt.
Inrättande av nationella helpdesk för företag och mobila arbetstagare med frågor om tillämplig nationell lagstiftning. Permanent finansiering bör tillhandahållas inom EU:s budget till ge fackliga rådgivningsstrukturer på nationell och regional nivå möjlighet att stödja mobila och migrerande arbetstagare på plats, vilket effektivt gör det möjligt för fackföreningar att utföra uppgifter som tillskrivs dem enligt EU:s regler, vilket hjälper arbetstagare att utöva och hävda sina rättigheter enligt EU:s regler för rörlighet och arbetskraftsinvandring.
När det gäller instrument för jobbgaranti skulle ett europeiskt program som stödjer lokala initiativ för att skapa direkta jobb ge sysselsättningsmöjligheter för långtidsarbetslösa genom ett statligt program för arbetssökande som inte kan hitta möjligheter på den öppna arbetsmarknaden. De Arbetsgaranti bör bygga på följande huvudprinciper: i) Erbjudande av arbetstillfällen som överensstämmer med individuella kompetenser och karriärsträvanden; ii) frivilligt engagemang för arbetslösa personer, utan villkor i händelse av avslag på jobberbjudanden (som att förhindra tillgång till arbetslöshetsförmåner) och inga konsekvenser för deltagare som väljer att lämna jobbet eller programmet; iii) Tillhandahållande av jobberbjudanden av hög kvalitet, med tillsvidarekontrakt och löner och rättigheter i linje med relevanta kollektivavtal och nationella arbetsnormer, samt möjligheter till upp- och vidareutbildning; iv) och en territoriell strategi: en bottom-up-strategi förankrad i social dialog och deltagande av andra aktörer i regionen för att säkerställa att programmet svarar mot de otillfredsställda behoven i området.
Att utveckla en stark EWC-direktivet att säkerställa effektiv tillgång till rättslig prövning och upprätthållande av europeiska företagsråds rättigheter. Införande av ett lagstiftningsinitiativ om och EU-ram för information, samråd och deltagande av arbetstagare, inklusive rättsligt bindande minimistandarder för arbetstagares deltagande i transnationella omstruktureringsprocesser.
Ta itu med bristen på fullständig och korrekt införlivande av Arbetslivsbalansdirektivet i flera medlemsstater, vilket redan har lyfts fram av kommissionen.
EFS uppmanar Europeiska kommissionen att så snart som möjligt lägga fram ett direktiv om distansarbete och rätten att koppla bort, för att säkerställa lämpliga arbetsförhållanden för personer som arbetar på distans och en bättre balans mellan arbete och privatliv för alla arbetstagare. Den bör: i) Garantera den befintliga rätten att koppla bort; ii) Säkerställa lika lön och behandling för distansarbetare; iii) Skydda integriteten och förhindra invasiv övervakning; iv) Se till att beslutet att distansarbete ligger i händerna på arbetaren och inte handlar om att ersätta arbetsplatser; v) Garantera fackligt engagemang genom kollektiva förhandlingar vid utformning och leverans av distansarbete.
Säkerställ stark investeringar i vården och att skapa en högkvalitativ offentlig infrastruktur av inkluderande och ideella vårdtjänster som är tillgängliga och tillgängliga för alla och som tillhandahåller högkvalitativa jobb inom offentlig vård. Offentliga tjänster av hög kvalitet är en grundläggande rättighet och måste stödja demografisk, demokratisk och socioekonomisk utveckling. Deras tillgänglighet, som måste vara genuskänslig, är ett huvudinstrument för att bekämpa ojämlikheter och ojämlik fördelning av omsorgsansvar samtidigt som det ger möjligheter och högkvalitativa jobb för alla.
Att säkerställa en rättvis, rättighetsbaserad strategi för migration och asyl. Migration måste vara rättvis och baserad på mänskliga rättigheter, och alla arbetstagare, oavsett nationalitet, bör behandlas lika och få sina rättigheter respekterade. Arbetskraftsinvandring från länder utanför EU (tredje länder) skulle kunna förbättras, vilket ger fler möjligheter till regelbundna och anständiga arbetsinvandringsvägar över kompetensnivåer och sektorer. Att säkerställa regelbundna migrationsvägar är det enda sättet att skydda migrerande arbetstagare och förhindra dem från missbruk och utnyttjande, inklusive arrangemang för falska utstationeringar mellan EU:s medlemsstater.